business & pleasure? Nja.

Är helt ärligt rätt förbannad. Och besviken. Jag vet inte, kanske är Dalarna helt enkelt för litet, kanske är det jag som känner mig utanför/avundsjuk. I onsdags var jag på Business and Pleasure i Borlänge,för första gången. Sker i samband med Peace&Lovefestivalen. Så här står det i korta presentationen: "BUSINESS&PLEASURE är en kreativ och dynamisk arena för folk från olika samhällsområden som sällan möts, men som är beroende av varandra. En arena där alla drivande människor är huvudpersoner. Långt från förväntade svar och stuprör fokuserar vi på idéer, nytänkande samarbeten och kreativa lösningar på dagens utmaningar. Alla är välkomna att diskutera, nätverka och mingla."
Själv fick jag känslan av en klubb för inbördes beundran där ett gäng kompisar kunde visa upp sig. Möjligen var det folk från olika samhällsområden, men det var en osannolik homogen massa där. Var var hon i burkan? Var var man 73 år i rullstol? Var var 16-åringen som betraktas som tönten i klassen? Var var kassörskan från Konsum? Var var utbytesstudenten från Kina? Var var sjubarnsmamman med ursprung i Chile?
Inledningen på morgonen, efter frukostminglet, var helt lysande! Det var en kort film, gjord med hjärta, hjärna och humor. Jag var helt övertygad om att dagen skulle fortgå i samma energi, men det gjorde den inte: Inspirationsföreläsningen stördes av självupptagna twitterinlägg som rullade i bakgrunden (självupptagna för jag förstod ofta inte poängen med att citera/översätta vad som sas på scen, fick känslan av att det twittrades för twittrandes skull och för man skulle få se sitt namn rulla). Föreläsarna var karismatiska och hade en del klokheter att komma med, men höll på lite för länge.
Sen kom neråtresan: ett bord med sex personer (om jag inte minns fel) som skulle prata hållbar utveckling. Fem män och en kvinna (var hon ett alibi?)  Fem medelålders och en något yngre (gissning från min sida). Alla vita, alla hyfsat medelklass, alla hyfsat väletablerade inom sina områden. Först alldeles för lång presentation av de som satt där. Sen en diskussion som aldrig blev någon diskussion, inte fick syre, inte fick kosttillskott, inte kom någon vart. Upprepningar av sånt som jag kan läsa själv om i närmsta dagstidning. Diskussionen tog aldrig fart, publiken la sig väldigt lite i. Vi är svenskar, vi är artiga - vi avbryter inte! och vi vill nå konsensus. Bli överens. Jag tror  att i det här konceptets natur så ligger det att det aldrig blir fart. Och nu menar jag bara den här situationen med problemställningen vi alla samtidigt skulle lyssna på, och delta i (för det var meningen). Sen kunde jag inte låta bli att notera, fast jag räknade inte, att majoriteten av de som trots allt yttrade sig av publiken var män.(Det fanns en twitterkommentar om "mkt gubbar") Det kanske inte är männens fel att kvinnorna inte sa så mycket, men det skulle kunna ligga i själva upplägget. Det skulle också kunna ligga i att det är killar, tror jag åtminstone i majoritet, som håller i arrangemanget. Killar som känner varandra, som känner många av deltagarna och därför låter dem få ordet i första hand. Det här är en känsla, jag har ingen koll på vem/vilka som ligger bakom för jag misstänker att initiativtagaren Niklas Wass inte är helt ensam i jobbet. Dessutom var det killar som syntes, som moderatorer, som internetfixare. Några processledare var visst tjejer, men vilka processledarna var fick jag aldrig reda på. För efter lunch skulle våra egna frågeställningar upp på bordet och då skulle processledarna sitta med, hade jag fattat det som. Åter hade jag känslan av att det var flest killar som gav förslag på frågeställningar. Har inget svar på varför det var så. Jag satte mig vid bordet som skulle diskutera hur vi skulle öka mångfalden bland entreprenörer, men tyckte inte att någon kreativt stormkokande gryta blev det inte. En trevligt småputtrande rätt på välkända ingredienser. Jag tror vi var för få, fem stycken, och vi hade för kort tid och blev störda av informationsutrop. Hade ett kort besök av en processledare vars roll jag inte förstod.

Nä, Business & Pleasure bättre kan ni! Ni är skickliga, det tvivlar jag inte på. Men: ta hjälp av Rättviseförmedlingen för att hitta kvinnor, invandrare, blinda, småbarnsmammor, töntar, rastafaris, damer från Öfre Östermalm om ni ska få till den kreativa och dynamiska arenan, bjud in folk ni inte känner och, jag vet inte hur, hitta ett tilltal i budskapet som passar fler än de redan frälsta.