I fredags önskade jag mig en hångelhelg på Facebook . Den blev lite annorlunda... Inget krogragg på fyllan, ingen gammal pojkvän som tröst, ingen desperat nätdejt. Det blev så här: lugn hemmakväll i går, fredag. La mig tidigt, läste Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst. Vaknade tidigt. Ingen lust med nåt. Bara läsa ytliga magasin hela dagen eller slötitta på tv. Men inget på tv som lockade, inget magasin som inte är läst tio gånger. Ingen lust med nåt, som sagt... Så jag fortsatte med Skäringer. Och slås av hennes storhet. Inte för det hon skriver, utan för ATT hon skriver det hon skriver. Om en mänsklig kvinna, en mamma med brister pch vardag och kärlek och gråt och misstag och skuldkänslor UTAN att någonsin frossa eller spela martyr eller offer. Måste nog läsas för att förstå vad jag menar. Borde läsas av alla, borde vara obligatorisk för tonåringar, både killar och tjejer och sen borde de tvingas läsa om den i 25-årsåldern. Och i 35. 45. 60. 75. 90. Sen kan man få slippa. Men boken är lättläst och jag var fortfarande lika osugen på något över huvud taget. Tog fram Robin Sharmas Ledare utan titel, i brist på annat. Håller ju på med mental utveckling, inveckling borde det heta, sen några månader. Var inte ett dugg sugen på nån som helst utveckling. Men 30 sidor in i boken kunde jag knappt sitta still längre. Boken handlar om att vi alla är ledare, för våra egna liv. På alla plan. Karriär, kärlek, familj, vänner, hälsa - you name it. Vi är ansvariga för hur vi har det och för vad vi gör med och förhåller oss till det vi har. Läs den, genast. Så det känns som jag håller på att hångla upp mitt liv en nivå den här helgen. Kvällens ostbågar åkte i papperskorgen, morgonens inställda löpartur är sprungen, kartonger för garderobsrensning är fixade, vänner är ringda, planer för karriären är smidda och sugen på livet är återfunnen. Bästa hånglet ever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar